Hur kände du innan du åkte? Alltså från första början när du anmälde dig. Har du alltid varit säker på att åka eller har du någon gång tvekat?
//Fredrik
Ojojoj, jaa du, hur kände jag mig innan jag åkte egentligen. Alltså när jag skickade iväg min intresse anmälan till YFU och efter intrevjun så var jag bara så sjukt tagga på att åka. Vissa dagar ville jag bara åka iväg och börja mitt liv på andra sidan havet medan andra dagar insåg jag hur himla bra jag hade det hemma i Sverige. Den så kallade utbytesmanian går i vågor som du säkert redan har hört. Vissa dagar är man mega taggad andra dagar kanske man funderar på sitt val men jag tror aldrig jag riktigt tvekade på att det var detta jag ville.

Hur visste du att du var säker på att detta var vad du ville? :)
Jag ska åka till usa nästa år men just nu, självklart är mitt liv fantastiskt i sverige, hur vet jag att jag kommer få det fantastiskt i usa också? Tänk om det blir katastrof.
// Maria
Nästan lite samma fråga som innan, men jag svarar väl ändå tänkte jag. Alltså jag är faktiskt inte riktigt säker, efter två veckors semster i Chicago hos mina släktingar så var jag verkligen sjukt taggad på att göra ett High School år och alla amerikaner jag mötte då var så himla trevliga. Haha alltså denna frågan var ju lite klurig, men alltså de kändes rätt liksom. Jag tyckte också att det skulle bli så himla skönt att ha ett extra år där jag kunde tänka på vad jag ville göra med mitt liv efter gymnasiet. Sen så läste man ju hur alla personer som har vart utbytisar har utvecklats som personer och jag kände att jag ville utvecklas som person, se världen ur USA's synvinkel och allt sånt där.
Mitt liv var ju då också ganska så fantastiskt hemma i Sverige innan jag åkte. Du kan ju inte riktigt veta att du kommer få ett fantastiskt år eller inte, oj de där lät värsta nedstämmande, men jag vet inte riktigt... Det är ju en chans du tar liksom och om med rätt inställning kan du alltid göra ditt år fantastiskt. Allt handlar om att vara öppen till allt nytt och vilja lära sig nya saker!!!

Hur var det att träffa världfamilj för första gången alltså på flygplatsen? Är skolan svår eller är den lätt som alla säger? :)
//Beatrice
Att träffa min värdfamilj första gången kändes naturligt på något sätt men jag var nog allt ganska så nervös. Jag fick ju min värdfamilj fem dagar innan jag åkte (trodde aldrig jag skulle vara en av dom där sista som skulle få värdfamilj... eller de är ju inte helt rätt, men de är en annan historia) så jag visste egentligen ingenting om dom, jag visst i princip att min familj bestod av mamma, pappa, bror, syster, jag visste deras namn och deras ålder... mer än så visste jag inte... Men de visade ju sig att få värdfamilj sent, behöver inte vara något som är negativt. Min värdfamilj är helt fantastiskt bra och jag tror inte jag kunde ha önskat mig en bättre faktiskt.

Sen om skolan då... är den svår? Jag har straight A's, och jag kan ju inte säga att jag pluggar allt för mycket... det beror ju också lite på vad för ämnen du väljer att läsa iofs... men överlag så är nog den amerikanska skolan lättare än den svenska. Grejen med den amerikanska skolan är att du får Credit (poäng) för allt du gör i din Class (jobb under lektionerna, läxor, prov) och om du göra läxor och är aktiv på lektionerna så kommer du inte ha några problem med att få ett bra betyg! Du kommer förmodligen också inse att du är bättre i vissa ämnen än många amerikaner!!!

Va är de bästa och det sämsta med amerikanska ungdomarna?
//Alexandra
Finns ju helt klart en hel del både positiva och negativa saker om amerikanska ungdomar alltså... Från vad jag har hört från många andra och upplevt själv är att man inte har en aning om hur bra vänner man är med en amerikan liksom... Dom kan vara ganska falska ofta. Mycket skitsnack hör man ju,  inte om mig, men om andra personer på skolan till exempel... och hos tjejerna så är det MASSA drama hela tiden!! Helt galet. Det som är bra är att alla är väldigt öppna och det är väldigt lätt att prata med folk liksom. Det är lätt att hitta på saker också eftersom typ alla amerikanska ungdomar har bil så är de lätt att dra iväg några polare nånstans... Många amerikaner är trevliga liksom och det är väldigt lätt att lära känna personer men svårare att bli riktiga vänner...

Jag undrar om det är värt att komme ett år efter med skolan och liknande?
//Jessica
Jag måste säga att jag tycker de är helt klart värt de. Du utvecklas så sjukt mycket som person, du får se världen ur USAs synvinkel vilket jag tycker är väldigt intressant, du träffar nya människor som du förhoppningsvis kommer ha kontakt med hela livet. Värt de? Svar ja.
Sen om de är värt att komma ett år efter i skolan... Hmm min situation är ju ganska bra för jag hade massa klasskamrater i min och parallel klassen som valde att åka iväg som utbytisar och vi kommer förmodligen hamna i samma klass när vi kommer hem också vilket kommer vara väldans skönt. Så för mig var de helt klart värt de, men jag tror jag ändå hade gjort de även om jag inte had haft folk jag kännde när jag kom tillbaka.

Är det svåra lektioner på skolan? får man välja mellan många ämnen?
Är det så mycket fester som man ser på tv? hur är festerna? är det värt att åka om man måste gå om året sen? är det lätt att få kompisar? är människorna snälla? haha mycket det blev! ha't bra!
//Linnea
Lektionerna kan vara svåra beroende på vad för slags lektioner du väljer, om du väljer en College klass istället för en Sophmore English Class så kommer du ju helt klart ha lite mer problem med College klassen. JA, massa massa massa ämnen finns de att välja mellan, jag har en hel katalog med alla ämnen jag kan välja bland, men vissa ämnen måste du läsa beroende på vilken organisation du åker med... Jag var till exempel tvungen att läsa US History.
Är det lika mycket fester som på filmerna... Helt ärligt så kan jag inte vara helt säker, har bara gått på två eller tre fester än så länge men visst finns de gott om fester om man verkligen vill hitta nån... Dom festerna jag har varit på har varit minst sagt lame... Här har vi personer som är 18 år men dom får inte ha en fest ensamma hemma utan föräldrarna sitter och trycker någonstans inne i huset och ingen alkohol så långt ögat når... I alla fall inte på dom jag har varit på. Men sen så har man hört många historier om hur fester med alkohol hela tiden spårar ur här borta och hur grannar ringer polisen stup i kvarten. Ganska töntigt. MEN dom har i alla fall alltid dom röda muggarna som du ser i alla filmer!!!
Jag tycker det har varit svårt att få "riktiga" kompisar, alla känns så himla ytliga här borta och det är liksom svårt att veta hur bra kompis man är med vissa personer. Jag går ju förövrigt på en väldigt stor skola vilket gör det lite svårare att få kompisar snabbt än om du gick på en mindre skolan... PÅ en stor skola blir du ganska lätt en i mängden medan på en mindre skola så vet iprincip alla vem du är men överlag så är personer här borta väldigt trevliga!!