Hejsan svejsan igen!

Tiden här borta bara springer ju iväg och det är ju nu knappt en månad kvar till Graduation!!! (Vädret här suger stenhårt fortfarande)
Saker är väl ganska som vanligt skulle jag säga ändå, mycket prat om prom blir de nu och alla våra planer är väl i princip spikade tror jag... VI har en limo i sex timmar bland annat, hehehe. Ska förmodligen "get together" med våran prom group idag. Hmm vad har annars hänt då....

Joo jag springer ju fortfarande runt som en galning på vårat track. Jag för en running log där jag skriver hur många miles vi sprang, hur tufft de var, och vad vi gjorde... började med detta typ andra veckan så jag missade att skriva upp lite miles i början tror jag... ANyway, jag har sprungit över 138 Miles (221 km) sen track började... lite små coolt faktiskt. Vädret är som sagt förfärligt och det snöade during practise i onsdags...miserable.
I torsdags hade vi nog också den tuffaste träningen hittils i år också. Helt sjukt. Vi sprang en så kallad ladder.
Passet började med att vi fick berättade vad vi hade för goal på våran mile, jag och tre till sa att vi ville gå sub 5, under fem minuter... Vi sprang en 400 m, sen 600 m, sen 800 m, sen 800 m, sen 600m och till sist en till 400 m. Eftersom vi sa att vi ville go sub five så fick vi också olika tider vi var tvungna att springa på alla sträckor. I vårt fall betydde de att vi skulle springa 400 m på 75 sek, 600 på 1:55 och 800 m på 2:40... vi hade en 1:1 vila vilket betyder att den tiden vi sprang på, den tiden fick vi vila... Så eftersom vi sprang 75 sek på 400 m så fick vi 75 sek vila mellan 400 m och 600 m etc. Hoppas att ni kanske kan få en bild av vad  vi gjorde... Jag är ju som sagt inte bäst i världen på att förklara saker.

FInns de något mer kuligt att berätta tro... ÅÅÅH, joo i min Outdoor adventure class så ska vi på field trip på torsdag, mohahaha vi ska spela PAINTBALL, helt sjukt jätte taggad:D hahaha min outdoor adventure class är ganska awesome förövrigt eftersom vi bara gör massa roliga saker hela tiden och det är massa skönt folk. GILLA.
Kommer inte riktigt på något mer att skriva för tillfället...
aja, Over and Out

PS. Har börjat lyssna på Mumford and Sons som alla här borta tycker är mega bra... därifrån jag fick min rubrik.

Jo men då är man ju här igen med ännu ett intressant inlägg på g (hoppas jag). Känner att detta inlägget får lägga lite tid på track och skolan kanske... om de finns något intresse att höra om de, hehe.

Anyway, veckan har väl passerat ganska så fort måste jag ju då säga. Hade en ganska så brutal track-practise i måndags men samtidigt mega skönt. När vi har våra workouts på the track så brukar det oftast betyda speed-workouts för oss distance runners... Vi är annars inte så jätte ofta på the track field. I alla fall så skulle vi minst göra 8 stycken 400 meters laps, vi sprang 400 meter vilade  två minuter, sprang 400 meter igen och vilade 2 minuter osv. Våra 400 meter laps skulle ligga på race tempo, gärna lite under, vilket betydde att jag gjorde runt 79 second laps. När vi hade gjort åtta så fick vi möjlighetern att köra ett till set gånger fyra... alltså slutade det med att jag sprang 12 stycken 400 meter laps, ganska så stört jobbigt eftersom vi gav allt i dom två sista. Mitt elfte lap blev på 70 seconds och mitt sista på 73... en bra dag helt enkelt. Track är så sjukt mycket roligare än XC.

Tisdag och Onsdag var ganska så chill bara, blev ca 4 miles båda dagarna och vi bara preppade för vårt race som vi hade igår. Racet igår började fint måste jag säga, eller helt okej i alla fall. Var i princip perfekt temperatur för att springa men lite blåsigt dock och för en gångs skull så var 1600 meter först ut!!! NAJS. Blev ut på sin vanliga pre-run rutin och sen ut på startlinjen och dominera racet... inte riktigt dominera kanske men ett nytt PR med 8 sekunder får väl duga... Mitt nya PR på 1600 meter lyder numera 5:19, Coach Harris sa dock 5:16 men min klocka sa 5:19, whatever. Har sänkt mig 20 sekunder nu totalt sen min första tävling! Frågan är ju om man kan ta sig ner under 5 minuter... Vore ju så sjukt coolt måste jag då säga... Dock betyder de att jag måste ligga på 75 seconds split vilket kommer bli ganska brutalt... ligger ju runt 79-80 nu liksom. Aja. Efter jag hade sprungit så blev det att vänta i ca 4 timmar och de började regna och så blev de brutalt mega jätte kallt. Mimi var ju smart och hade tagit med sig en filt vilket jag, Pat, Ben och Wesley tyckte var en ytterst bra så vi tog del av den filten, hehe.

Vad här hänt annars här borta... JO vi hade en vår sista orientation med YFU, Re-Entry Orientation... var ganska så jätte sorgligt eftersom man nu insåg att detta var förmodligen sista gången man träffar många av dom braiga utbytisarna! Helt galet. Blev ju också att man insåg hur nära slutet det är nu... Sorgligt. Dock så ska jag och några andra braiga utbytisar iväg på baseball i Maj så vissa får jag allt träffa igen vilket känns bra.

Hmm lite mer prat om prom har de blivit också självklart... Typ de enda folk pratar om nu förtiden förövrigt!! Vi är just nu en grupp på ca 14 stycken nu tror jag... kommer nog bli rätt awesome, bokat bord på någon resturang jag inte kommer ihåg namnet på och så ser de ut som om vi har en limo :)) Danny och Evelyn, eller snarare Evelyn, har lovat att ge mig en guidad tour av Minneapolis eftersom jag i princip inte har varit downtown överhuvudtaget sen jag kom hit. Mysko. MASSA gradparties inbjudningar har börjat pluppa upp lite överallt också. Lite små galet sådär. Ääääh, vet inte om jag har så mycket mer intressant att säga nu, ska iväg och kolla hur mycket de kostar att skeppa iväg en låda hem någon gång idag. Aja, kommer inte på något mer att skriva nu.
Ha de fint, Over and out

(I know, my spikes are pretty sick)

(Swani dominerar the hurdle race)

(Sam ordnar en vinst in the MDR (Middle Distance Relay))

Okej, jag är vid livet. Har insett att jag inte har varit den bästa på att uppdatera på sistonde men sånt är livet. Massa saker har ju dock hänt. Fråga är vad ni vill höra först... Om mina track-meet och skolan ELLER hur jag plockade fram min charm och frågade en tjej till Prom... Hmm skulle gissa på att de sist nämnda är vad folk vill höra;)

Okej, helt ärligt har jag tänkt på detta med Prom under en väldigt mega lång period. Typ Julas. Vem ska man våga fråga liksom? Massa tankar har gått igenom mitt huvud, och vilken grupp ska man gå med liksom... Jag umgås ju med folk från massa olika grupper. JOBBIG SITUATION.

I alla fall, träffade Danny i tisdags (skidkaptenen) och snackade lite om Prom med honom. Förmodligen en av dom trevligaste amerikanerna jag har träffat under detta år. MEN som sagt så pratade vi om Prom och vi kom in på att jag skulle kunna bjuda en tjej från skidlaget (en av kaptenerna). Vi kom fram till att detta var en mycket, mycket bra idé men sen kom ju vi fram till de andra problemet som jag inte hade tänkt så mycket på innan. "Hur-man-ska-fråga"-problemet kan vi kalla de.

Ni som tror att det bara är att gå fram och fråga en tjej om hon vill gå på prom med dig har förstått allt väldigt fel. Man måste göra något spektakulärt liksom, i alla fall på min skola! Har hört dom galnaste historierna om vad folk har gjort, helt galet vilken stor grej detta är. Danny hade ju dock en massa idéer och den vinnande idén blev "Decorate-her car". Sååå igår var jag iväg och köpte "Window-markers" och självklart så var jag ju tvungen att göra en mössa... Var bara tvungen.

Så efter third-block så var jag, Danny, och Allie lite rebelliska och skippade vårt sista block för att pynta bilen (skippa en lektion här borta är en big deal). Så ut på parkeringen, där jag tog fram mina sjukt coola windowmakers och så började vi skriva/måla saker... PROM? stort på bakrutan till exempel, har en mindre bra bild som jag ska försöka lägga upp. I alla fall så fixade vi klart vår fina utsmyckning och vi insåg att det var ganska mycket tid innan skolan var slut så vi åkte hem till Danny ett tag och chillade... Sen runt 2.20 så åkte vi tillbaka för att invänta de stora ögonblicket!

2:35 ringer klockan och folk börjar strömma ut ur skolan, och vi sprang och gömde oss bakom Mollys (tjejen jag frågade) bil. Var sjukt nervös, men jag såg hon komma och det var bara att "Man-up" och gå och fråga frågan!! Jag hade min fina "Prom?"-mössa på mig som jag sedan gav till henne när hon sa ja! Var en ganska, väldigt, jätte bra dag helt enkelt så från att ha varit sjukt otaggad på prom så är jag nu mega taggad!!! Kommer gå med en mega stor grupp tydligen, med Danny och lite annat folk, så de kommer bli sjukt skoj!!!

Blev ganska långt de där... Mamma,  bli inte allt för excited när du läser de här, jag vet dock att du förmodligen skuttar omkring där hemma!!

Har verkligen ingen ork att berätta om något annat just nu. Har haft PR i varje track meet än så länge... Springer 1600 meter på 5:26 vilket är helt okej... Hoppas på att kunna göra sub five, alltså under fem minuter.
Får försöka skriva lite mer någon annan dag.. har massa skola som jag är mega otaggad på men det är en annan historia.
Over and Out

Torsdag 14 April, 14:35 är det nu eller aldrig som gäller. Man up typ. Återkommer med mer info;)

Hur kände du innan du åkte? Alltså från första början när du anmälde dig. Har du alltid varit säker på att åka eller har du någon gång tvekat?
//Fredrik
Ojojoj, jaa du, hur kände jag mig innan jag åkte egentligen. Alltså när jag skickade iväg min intresse anmälan till YFU och efter intrevjun så var jag bara så sjukt tagga på att åka. Vissa dagar ville jag bara åka iväg och börja mitt liv på andra sidan havet medan andra dagar insåg jag hur himla bra jag hade det hemma i Sverige. Den så kallade utbytesmanian går i vågor som du säkert redan har hört. Vissa dagar är man mega taggad andra dagar kanske man funderar på sitt val men jag tror aldrig jag riktigt tvekade på att det var detta jag ville.

Hur visste du att du var säker på att detta var vad du ville? :)
Jag ska åka till usa nästa år men just nu, självklart är mitt liv fantastiskt i sverige, hur vet jag att jag kommer få det fantastiskt i usa också? Tänk om det blir katastrof.
// Maria
Nästan lite samma fråga som innan, men jag svarar väl ändå tänkte jag. Alltså jag är faktiskt inte riktigt säker, efter två veckors semster i Chicago hos mina släktingar så var jag verkligen sjukt taggad på att göra ett High School år och alla amerikaner jag mötte då var så himla trevliga. Haha alltså denna frågan var ju lite klurig, men alltså de kändes rätt liksom. Jag tyckte också att det skulle bli så himla skönt att ha ett extra år där jag kunde tänka på vad jag ville göra med mitt liv efter gymnasiet. Sen så läste man ju hur alla personer som har vart utbytisar har utvecklats som personer och jag kände att jag ville utvecklas som person, se världen ur USA's synvinkel och allt sånt där.
Mitt liv var ju då också ganska så fantastiskt hemma i Sverige innan jag åkte. Du kan ju inte riktigt veta att du kommer få ett fantastiskt år eller inte, oj de där lät värsta nedstämmande, men jag vet inte riktigt... Det är ju en chans du tar liksom och om med rätt inställning kan du alltid göra ditt år fantastiskt. Allt handlar om att vara öppen till allt nytt och vilja lära sig nya saker!!!

Hur var det att träffa världfamilj för första gången alltså på flygplatsen? Är skolan svår eller är den lätt som alla säger? :)
//Beatrice
Att träffa min värdfamilj första gången kändes naturligt på något sätt men jag var nog allt ganska så nervös. Jag fick ju min värdfamilj fem dagar innan jag åkte (trodde aldrig jag skulle vara en av dom där sista som skulle få värdfamilj... eller de är ju inte helt rätt, men de är en annan historia) så jag visste egentligen ingenting om dom, jag visst i princip att min familj bestod av mamma, pappa, bror, syster, jag visste deras namn och deras ålder... mer än så visste jag inte... Men de visade ju sig att få värdfamilj sent, behöver inte vara något som är negativt. Min värdfamilj är helt fantastiskt bra och jag tror inte jag kunde ha önskat mig en bättre faktiskt.

Sen om skolan då... är den svår? Jag har straight A's, och jag kan ju inte säga att jag pluggar allt för mycket... det beror ju också lite på vad för ämnen du väljer att läsa iofs... men överlag så är nog den amerikanska skolan lättare än den svenska. Grejen med den amerikanska skolan är att du får Credit (poäng) för allt du gör i din Class (jobb under lektionerna, läxor, prov) och om du göra läxor och är aktiv på lektionerna så kommer du inte ha några problem med att få ett bra betyg! Du kommer förmodligen också inse att du är bättre i vissa ämnen än många amerikaner!!!

Va är de bästa och det sämsta med amerikanska ungdomarna?
//Alexandra
Finns ju helt klart en hel del både positiva och negativa saker om amerikanska ungdomar alltså... Från vad jag har hört från många andra och upplevt själv är att man inte har en aning om hur bra vänner man är med en amerikan liksom... Dom kan vara ganska falska ofta. Mycket skitsnack hör man ju,  inte om mig, men om andra personer på skolan till exempel... och hos tjejerna så är det MASSA drama hela tiden!! Helt galet. Det som är bra är att alla är väldigt öppna och det är väldigt lätt att prata med folk liksom. Det är lätt att hitta på saker också eftersom typ alla amerikanska ungdomar har bil så är de lätt att dra iväg några polare nånstans... Många amerikaner är trevliga liksom och det är väldigt lätt att lära känna personer men svårare att bli riktiga vänner...

Jag undrar om det är värt att komme ett år efter med skolan och liknande?
//Jessica
Jag måste säga att jag tycker de är helt klart värt de. Du utvecklas så sjukt mycket som person, du får se världen ur USAs synvinkel vilket jag tycker är väldigt intressant, du träffar nya människor som du förhoppningsvis kommer ha kontakt med hela livet. Värt de? Svar ja.
Sen om de är värt att komma ett år efter i skolan... Hmm min situation är ju ganska bra för jag hade massa klasskamrater i min och parallel klassen som valde att åka iväg som utbytisar och vi kommer förmodligen hamna i samma klass när vi kommer hem också vilket kommer vara väldans skönt. Så för mig var de helt klart värt de, men jag tror jag ändå hade gjort de även om jag inte had haft folk jag kännde när jag kom tillbaka.

Är det svåra lektioner på skolan? får man välja mellan många ämnen?
Är det så mycket fester som man ser på tv? hur är festerna? är det värt att åka om man måste gå om året sen? är det lätt att få kompisar? är människorna snälla? haha mycket det blev! ha't bra!
//Linnea
Lektionerna kan vara svåra beroende på vad för slags lektioner du väljer, om du väljer en College klass istället för en Sophmore English Class så kommer du ju helt klart ha lite mer problem med College klassen. JA, massa massa massa ämnen finns de att välja mellan, jag har en hel katalog med alla ämnen jag kan välja bland, men vissa ämnen måste du läsa beroende på vilken organisation du åker med... Jag var till exempel tvungen att läsa US History.
Är det lika mycket fester som på filmerna... Helt ärligt så kan jag inte vara helt säker, har bara gått på två eller tre fester än så länge men visst finns de gott om fester om man verkligen vill hitta nån... Dom festerna jag har varit på har varit minst sagt lame... Här har vi personer som är 18 år men dom får inte ha en fest ensamma hemma utan föräldrarna sitter och trycker någonstans inne i huset och ingen alkohol så långt ögat når... I alla fall inte på dom jag har varit på. Men sen så har man hört många historier om hur fester med alkohol hela tiden spårar ur här borta och hur grannar ringer polisen stup i kvarten. Ganska töntigt. MEN dom har i alla fall alltid dom röda muggarna som du ser i alla filmer!!!
Jag tycker det har varit svårt att få "riktiga" kompisar, alla känns så himla ytliga här borta och det är liksom svårt att veta hur bra kompis man är med vissa personer. Jag går ju förövrigt på en väldigt stor skola vilket gör det lite svårare att få kompisar snabbt än om du gick på en mindre skolan... PÅ en stor skola blir du ganska lätt en i mängden medan på en mindre skola så vet iprincip alla vem du är men överlag så är personer här borta väldigt trevliga!!

Kom precis att tänka på en sak, om det är någon lite vilsen soul där ute som har en fråga om att vara utbytis eller liknande, fråga fråga fråga fråga!!!!